12/21/2014

vi kan göra om det någon gång.

alltså helgen. så jävla fint. jag har fortfarande fjärilar i magen över allt roligt som hänt från fredag eftermiddag till söndag kväll. så roligt det är att lära känna nya människor. så lyxigt det är att sedan kunna ligga i sängen hela dagen och återhämta sig. jag älskar älskar älskar malmö.

12/15/2014

you can´t buy me love.

i sann break up-anda har jag i dag spenderat ohyggligt mycket pengar på mig själv. det borde svindla till att kunna spendera lika mycket pengar på en dag som det för några år sedan spenderades på en hel månad men just därför är väl allt som det ska antar jag. jag tjänar bra och jag lever gott och jag har det bra. jag har så fina vänner och fin familj att varje dag får jag nypa mig i armen för att förstå att de är mina!

dagens bästa köp (förutom nya favoritkoftorna, mössan, ponchon, sminket eller tågbiljetterna hem i jul) är LÄTT den här. hej vuxen!


12/11/2014

with a little help from my friends.

det har snart gått en vecka sen förra helgen. timmar som blir till dagar som blir till veckor av töcken.
i alla fall, i lördags blev allt äntligen klart, på riktigt. jag behöver inte längre flänga mellan två städer av anledningen "måste" utan kan nu bara göra det för att det är roligt. helgen var fantastiskt fin och alla dessa gamla och nya vänner i ens liv? helt tagen. helt tagen att ken styrde nästan hela flytten och bar både säng och soffa själv uppför flera trappor medan jag lämnade tillbaka flyttbilen. ken som sedan snällt hängde med till moriskan och satt i entrén och pratade med okända människor så jag kunde få dansa av mig lite med lollo. ken som sedan lånade ut sina gigantiska skor till lollo och gick barfota (!) hem till mig (med ett stopp på sara för halloumi-rullar förstås). den natten skrattade vi tre så mycket åt att jag fastnade i en klänning de propsade på att jag skulle ta på mig, att jag hade ont i magen i flera dagar efteråt.

dagen efter var det dags för något som jag längtat efter i flera år. att äntligen få spendera tid med lina och sofia. som jag älskar de där två. som jag högaktar och har svårt att ta till mig att jag får ingå i en så klok krets av kvinnor. (för den som undrar är detta de två bästa kollegorna jag någonsin haft, och det var via sofia som jag fick jobb på onkologen - så ja, ja ska få jobba ihop med henne igen. lyckan!). de sov över och trots åldrar på 43, 38 och 28 kändes allt som när man 9 år gammal och aldrig slutade prata trots att man för länge sedan krupit till sängs.
lina sov sen över en natt till och vi pratade pratade pratade till och med när vi borstade tänderna och föll ihop av skratt pga. vi aldrig kan vara tysta. denna gång kommer det inte ta flera år tills vi ses utan hon kommer och bor här några dagar i januari!

och de nya vännerna då: de som man möter via skjutsgruppen och pratar med en i timmar i en hyrbil och det visar sig att man har gemensamma vänner från kalmar och att han har en lika fin replokal som gamla repan i ystad. som bjuder en på te mitt i natten och man borde åka hem men vill inte för att det är så roligt med nya vänner. eller de nya vännerna som man möter på en pingisklubb och som skrattar ikapp med en och skriker "sara" när man råkar ha armen i vägen framför en skärm (såklart) som om man känt varandra i flera år. som sedan följer med en att delar en flaska vin trots att klockan är sent på natten och som sedan rusar i väg på morgonen för att de sovit så länge. de är minst lika fina och allt jag kan säga som slutkläm på detta inlägg är bara… malmö! älskade älskade malmö vad du redan skänkt mig glädje och lycka.


11/27/2014

pralinen 30

jamen då har jag suttit några timmar på ett tåg igen och befinner mig härmed i södern. här är jag för att fira en riktigt fin pingla som fyller 30 idag! min första ystadbästis. hon som bjudit på en miljon koppar te. hon som jag ringt när jag var så ledsen att jag gick i bitar och hon kom klappade på mig och strök mitt hår. hon som har barn som somnar tryggt bredvid min sida på kvällen. hon som har kloka åsikter och ett hjärta av guld. hon som är virrigare än jag men ändå en jävel på att styra upp. hon som är fantastiskt fin, min lilla pralin. <3456789


11/23/2014

in med nytt.

två ganska intensiva veckor har gått till ända. jag har mycket att le åt. kan knappt förstå att jag har så mycket fantastiska människor runt mig som vill hänga i gäng med mig och som gjort det med besked. två veckor som faktiskt känts som längre tid än de två veckorna som jag var i norge sist.
i två månaders tid nu har jag nu dessutom tillfälligt blivit med två lägenheter, en i göteborg och en i malmö. vad jag äger grejer! ändå har jag en gång i mitt liv sålt allt jag ägde och hade för att flytta till en segelbåt. ändå rensade jag duktigt när jag flyttade från ystad till göteborg. idag har jag hittills sorterat ut kanske sexton par skor (+ en miljon tråkiga papper). desto mer saker jag slänger fysiskt, desto lättare blir själen. desto lättare känns det att välkomna nytt. in med nytt flow. sätta saker i rörelse. älskar sånt skit. av allt fint som hänt, alla härliga resor till oslo, köpenhamn och lund är nog det oväntade besöket av nya grannen det som fortfarande får mig att fnissa mest.


kläderna jag har haft på mig mest sista veckorna pga. bott i min väska (här i cecilias lägenhet i september ex:)

11/21/2014

you can call me al.


är sjuk i göteborg. mamma tror att jag har kräkis medan jag själv hoppas på att det "bara" är matförgiftning. önskar att jag inte lämnat malmö eftersom där finns det wi-fi och tv. men! mitt i allt detta det är så synd om mig-tänk stötte jag på den här videon, och jag blev så glad att jag började gråta!

11/19/2014

svart kaffe.

sedan jag lämnade dig har jag bara druckit mitt kaffe svart.

beauty is poisoning us.

igår var jag i köpenhamn igen. tog cecilia till lille havefrue och gick sedan inom kastellet innan vi landade på gråbödratorget för en god smörrebrödslunch. kornelia mötte upp oss och vi drack en öl på en fransk bistro innan vi tog oss till en spansk tapasrestaurang där jag av misstag lämnade dricks i öre och inte kronor, haha. drinkar dracks på ruby i närvaro av viktiga affärsmän klädda i kostym. själv hade jag en outfit som hade mer likhet med dregens rock-look. cecilia var nöjd och jag tror kanske att hon nu förstår att hon måste bo i skåne så att vi kan åka till köpenhamn så ofta vi bara vill eller ekonomin tillåter. 

för övrigt: allting känns som att det är på låtsas. det enda jag längtar efter att fly in i böcker. livet nu känns som ett enda stort tålamod, något alla som känner mig vet att jag inte har. jag vet att det är just nu därför jag är i den här situationen och det spelar ingen roll hur många "det här klarar du"-rationella tankar mina vänner öser över mig, för jag hatar att inte kunna känna den genuina glädje som vanligen bor i mig. jag zonar ut i konversationer och känner att jag är en dålig lyssnare och dålig vän. vill helst bara vara stilla. eller cykla. ska kanske cykla till ribban och vara stilla. ska bara hämta min vinterjacka i göteborg först. 

11/17/2014

you really got a hold on.

kan inte förstå att det är över en månad sedan jag skrev "jag vet faktiskt inte vad det är som gör ondast". känslomässigt har det inte hänt något. eller har det det? jag vet inte. jag vet ingenting längre och kan knappt ta ett enda beslut. 

i lördags firades min födelsedag i köpenhamn med två av de finaste kvinnorna som finns. vi åt gott hela dagen och kvällen och gick till pubar som man fick röka inomhus på, trots att ingen av oss röker. jag ska dit i morgon igen, med två av mina finaste norge-kollegor. och ja just det, stötte på honom med hans nya tjej och hennes barn på tåget. det var fint att liksom få det överstökat, malmö har varit minerad mark fram tills nu. jag hoppas att folk tror mig när jag säger att jag verkligen önskar dem allt gott.
idag träffade jag hans syster. hon bjöd på kaffe och lånade ut sin laddare och pratade sådär fint som systrar gör och jag inser verkligen hur mycket jag kommer att sakna hans familj. hans familj som alltid haft öppna famnar, gett mig så mycket insikter, välkomnat mig med så mycket kärlek måste jag lämna plats åt nu för att älska någon ny. det gör ont. systern och jag pratade i alla fall om det som kanske ska bli min första tatuering. hon sade att det är en rening och god knows i need it. så, nu lurar jag på typsnitt (jag som aldrig skulle skriva text!) och om det ska vara ! eller .. efter. vi får se. 


11/09/2014

right on time.

en dag kvar i detta hell hole. jag var på bristningsgränsen och när jag pratade med pappa nyss rann det över, jag som precis känt mig som världens starkaste när jag gått med kings of leon i lurarna på vägen hem. vägen hem där jag passerar en kyrkogård, vars gravar alltid är pyntade, är konstigt nog kanske det finaste med denna stad. jag ska inte säga att jag aldrig kommer tillbaka, det sa jag om aneby och skillingaryd också förra året - men alltså, vi kan säga såhär - kommer inte sakna en något med detta ställe, inte ens den vackra dimman som sveper över bergen om morgnarna, inte heller en enda norsk person tror jag. det enda jag kommer att sakna är kollo-känslan av att ha sina närmaste tjejer i samma hus, dvs, tjugo steg bort från häng i gäng.

hurra hurra på min födelsedag. inte.

här sitter jag i en ny soffa som levererades hux flux av hyresvärden igår (tillsammans med en ny säng!). lyssnar på kings of leon och lurar på om jag vill yoga, se film, läsa eller sova. kanske världens sämsta födelsedag har gått till ända och när man haft två riktigt pissiga födelsedagar i rad kan väl bara den tredje nästa år bli fantastisk?


11/07/2014

the not knowing part.

jag har svårt att känna glädje, eller den kommit till mig flyktigt för jag skrattar mycket. men hjärtat är bara..   jag vet att allt är precis där det ska vara men det är bara i yogan (eller i alkoholens dimma) som jag kan ta mig till av detta fullt ut. fyller min mobil med citat som "when everything seems to fall apart they are often falling into place", har bara så svårt att lita på det. norge blockerar mitt flow.

men! om bara tre dygn är jag på en buss härifrån för att aldrig mer komma tillbaka. om tre dygn landar jag hos en fin vän i grünerlökka och jag minns faktiskt inte ens sist jag såg henne. har bara sett och imponerats av vad hon tagit sig för de åren vi varit ifrån varandra. 

ps. som en påminnelse till mig själv när jag läser detta om ett år eller fem. har för första gången sett en patient diagnosticeras med takotsubo cardiomyopathy.



7/23/2014

hemma i sverige.

alltså ÄNTLIGEN hemma. efter helt crazy bananas veckor på jobbet, och efter en intensiv dag där hälften av alla mina patienter skulle hem (vilket innebär packa läkemedel, samtal med kommunen, närstående, skriva rapporter, få läkaren att göra sitt jobb osv) åkte jag äntligen hem. det blev lite drama på slutet eftersom jag kom på att jag glömt min dator tio minuter innan bussen skulle gå mot oslo men lyckades ragga upp en man på icas parkering som körde mig de nästan två kilometrarna upp till sjukhuset och sedan tillbaka. kunde knappt andas när jag kom fram igen (sprungit genom hela sjukan) och hade, eftersom jag litar på människor, lämnat tre väskor obevakade på den lilla "skystasjonen".

kan inte med ord beskriva hur härligt det känns att var hemma illa fall. min säng, mitt kök, min dusch. ljudet av spårvagnarna utanför. vill aldrig mer åka tillbaka till norge känns det som. samtidigt kan jag inte förneka att det är underbart att se att sparkontot växer och att jag varje gång jag är i hemma i sverige kan unna mig precis vad jag vill.

och just det. förstår att folk liksom avrundar redan? att de börjar flytta hem från sommarstugor, sammanfatta semestrar osv? what the fuck? är jag så helt uppe i min bubbla i norge och är det bara jag som tycker att det inte gör något eftersom september är världens bästa månad?